Vad heter du i mellannamn?
Jag heter Rosali och Virginia i mellannamn.

Vad pluggade du på gymnasiet? Är du nöjd med den linjen?
Jag pluggade djurvård på naturbruksgymnasiet Strömma. Jag hade varit nöjdare om det inte vore så för att vi blev behandlade orättvisst. Vi var den sista klassen som hade IG-MVG och där våran praktik hette APT på skolan. Så alla lärare hade börjat gå över till det nya systemet och den nya praktiken så vi hamnde lite i kläm. Sen blev vi lovade så himla mycket som aldrig blev av, bland annat vi skulle gjort en hel del fler studiebesök än vad vi faktiskt fick. Så helt nöjd är jag faktiskt inte. Fast det kanske inte är själva linjen jag är missnöjd med, utan skolan.

Drömresemål?
Alltså, hur coolt hade det inte varit att åka till Big Major Cay (Bahamas) och simma med grisar?
Det är nog ett av mina drömresemål, dock har jag nog ganska många.

Bästa serien?
Jag kan inte välja en, men jag kan välja två! haha
Switched at Birth & The fosters.

Om du skulle få 1 miljon kronor, vad skulle du då göra?
 Jag skulle skänka pengar till SPCA och resa.

Har du någon förebild, om ja vem och varför?
Nej, ingen som jag kommer på. Så tråkig är jag.


Au Pair

Var det du som valde land?
Ja, det var jag som valde. Via förmedlingen som jag åker med kan man även åka till Nya Zeeland och Australien också. Men USA är väl det som lockade mig mest.

Vad är det som lockar dig till USA?
Det är nog att landet är så stort och det finns så otroligt mycket att se. Jag har alltid någon gång velat åka till USA, så vad är då inte bättre än att kombinera jobb och resa?

Vad var det som fick dig att vilja bli au pair?
Jag har alltid velat resa och upptäcka världen. Att åka som au pair är något som jag känner ger så mycket mer än att bara resa runt, iallafall i det syftet att upptäcka världen genom befolkningen ögon. Som au pair får jag äran att lära känna en ny familj och se landet genom deras ögon. Sen att jag får jobba med något som jag tycker om, barn, är ju helt klart en fördel. Så att få jobba samtidigt som jag upptäcker ett nytt land är väl det som fick mig att vilja bli au pair.

Hur matchas man med familjer?
Det första man får göra är att skapa en profil och fylla i en massa information om sig själv. Sen är det dags att skaffa referenser, som bevis på att du faktiskt tagit hand om barn. Man behöver ha minst 3 st olika referenser. När detta är klart så fixar man ihop en presentationsvideo. När man sedan blivit godkänd som deltagare i programmet så börjar ens ansökan att skickas runt till olika familjer som går igenom ansökan. Är de intresserade så får man mejl där det står att man har en intresserad värdfamilj.


När detta mejl kommer så loggar man in på sin onlinesida där man kan läsa ett brev som familjen skrivit samt se lite bilder. Är man intresserad skickar man iväg ett mejl och pratar mer. Känns allt bra så kan man prata över skype och känns allting fortfarande jättebra så kan man bestämma sig för att matcha med familjen. Här kan den som är intresserad läsa mer om mina matchningar.

Varför tar det över 100 dagar innan du får börja jobba?
Från det att man matchar med en familj till det att man kan kliva ombord på planet behöver man ungefär 4 veckor (alltså ungefär 30 dagar) på sig för att hinna fixa med visum och internationella körkortet. Min familj behövde inte ha en au pair förrän i mitten på maj, då deras nuvarande au pair åker hem. Så därför var det alltså mer än 100 dagar kvar när jag väl matchade. En del har en månad på sig, andra har lite längre tid.



Har du något som du absolut måste göra när du befinner dig i USA?

Det finns massor jag skulle vilja göra, som till exempel att besöka Alcatraz och Warrens occult museum. Jag håller på att skriva en bucketlist just nu, som jag funderar på att publicera innan avfärd. :)

Hur känns det att du snart ska åka iväg från Sverige? Liksom lämna familj och vänner? Nervöst, spännande?
Ena stunden känns det jättebra och spännande medan nästa stund så känns det inte alls bra att lämna allting här. Med tanke på att jag har nästan fyra månader mellan det att jag matchade tills jag ska åka, så hinner många tankar fara igenom huvudet; är det här verkligen en så bra idé som jag först tyckte att det var?

Men samtidigt så handlar det ju ändå bara om ett år, max två, så man måste våga satsa. Allt finns ju kvar när man kommer hem igen. Så samtigt som det känns väldigt nervöst inför att lämna allt så ska det bli så himla spännande att få skriva ett nytt kapitel i en annan del av världen.

Är du nervös inför att vara borta ifrån familj och vänner en sån lång tid?
Ja, lite nervöst är det allt att lämna tryggheten här i Sverige. Men jag tror på att man måste våga utmana sig själv för att utvecklas som människa. Sen finns det ju så bra sätt att kommunicera med sina nära och kära, så det är alltid en trygghet att veta att de bara finns en telefonsamtal bort. Men som sagt, visst är jag nervös inför att bara lämna allt och alla för att bosätta mig hos en familj som jag inte känner.

Match #1
Familjen bodde ca 30 minuter utanför New York och hade 2 flickor, 0 och 5 år. Jag pratade med mamman en gång, vilket kändes ganska bra. Sen skulle vi mejla vidare, vilket inte gav så mycket då mamman var långsam på att svara på mejl och några dagar innan jul skulle hon prata med mormorn och se om hon kunde prata med mig då det ändå både mormorn och farmorn bodde hos familjen. Så det var ju viktigt att det skulle kännas bra där också. Då svarade jag att jag gärna ville prata mer med värdfamiljens föräldrar, men efter det hörde jag aldrig något mer från familjen. Det tog emot lite i början, då den första familjen man matchar med alltid är något speciellt. Men jag tror att det var lika bra att det blev som det blev, då jag skulle ha haft väldigt mycket ansvar och framför allt jobb med den ena flickan då hon hade speciella behov.



Match #2
Familjen bodde i Washington DC och hade en dotter på 16 månader samt en dotter som var väntad i slutet på december. Jag mejlade mamman, två gånger, men fick aldrig något svar. Antagligen matchade familjen med någon annan.



Match #3
Familjen bodde strax utanför Los Angeles och hade en flicka på 1 år. När jag läste brevet om familjen (där det inte fanns så mycket info) så kände jag bara nej, nej och återigen nej. Men jag valde ändå att skypea med familjen, vilket jag är superglad över att jag gjorde. Detta var en familj som jag gick och hoppades på då jag tyckte om dom så mycket efter att ha pratat med dem. Familjen skulle prata med några andra au pairer också, men de ville absolut ha mer kontakt med mig. Det gick en vecka och jag hade fortfarande inte fått något svar, så jag mejlade för att undersöka läget. Fick då till svar att de fortfarande pratade med andra au pairer men att jag låg på "Topp3-listan". Jag tänkte inte så mycket mer på det och ännu en vecka gick. Då kände jag bara att nej, nu vill jag ha ett svar, så jag mejlade ännu en gång. Fick då till svar att mamman precis skulle skicka iväg ett mejl till mig då dom valt att matcha med en annan au pair. Men då kände jag ändå innerst inne att jag hade lämnat familjen bakom mig, och att om de nu hade tyckt om mig så mycket så skulle de ju inte velat prata med så många andra au pairer samtidigt.



Match #4
Familjen bodde 45 min utanför New York och hade 3 döttrar på 4 och 2 år samt 6 månader. Mamman jobbade bara deltid och var hemma större delen av tiden. Familjen hade så mycket regler om allt och inget, samt var emot tatueringar och piercingar. När mamman fick reda på att jag hade tatueringar var det bara tack och hej typ. Jag är dock glad över att mamman sa nej så att jag slapp säga det, för det här var verkligen en familj som jag kände att om jag skulle bli placerad här, så skulle jag inte åka. När jag och mamman pratade på skype, så kände jag liksom inte att hon lyssnade på vad jag sa för det enda hon gjorde var att prata och leka med barnen. Och helt från ingenstans så började hon läsa en bok för ett av barnen. Jag känner liksom att så gör man inte, när man ska försöka göra ett gott intryck för en kommande au pair.. Men det är bara min åsikt.


Match #5
Familjen bodde 1 mil utanför Boston och hade två söner på 1 och 5 år. Jag gillade familjens brev och det kändes bra tills jag började prata med dem. De hade aldrig haft en au pair innan och var lite osäker på allt kändes det som. De frågade mig vad andra familjer hade för regler och dylikt. Pappan var trevlig men det var någonting med mamman som inte kändes helt hundra. Hon jobbade också bara deltid, så det var rätt viktigt att det kändes bra med henne. Efter samtalet fick jag ett mejl om att det inte hade känts helt hundra från deras sida, så de ville leta vidare. Detta gjorde mig ingenting eftersom, som sagt, det inte kändes helt hundra med mamman.

Match #6
Familjen bodde utanför San Fransisco och hade två barn, 9 månader och 2,5 år. Mycker mer än så vet jag faktiskt inte om familjen, då vi skulle ha skypeat men familjen ställde in intervjun då de valt att matcha med någon annan.



Match #7 (Min familj!!)
Familjen bor i Denver, Colorado och har 3 barn: två sönder på 8 och 11 år samt en flicka på 3 år. Vi pratade faktiskt två gånger på skype, en gång pratade jag med barahttp://publishme.se/bimbolie.blogg.se/entry/ mamman och pappan och den andra gången fick jag även prata mer med barnen och ställa lite frågor till dem samt svara på frågor från dem. Det kändes bra redan från första början och när jag fick frågan om jag ville bli deras au pair så tvekade jag inte en sekund. Idag är det 89 dagar kvar tills jag sätter mig på planer och 92 dagar tills jag får träffa familjen, och jag längtar! Men samtidigt har det inte riktigt sjunkigt in än att jag faktiskt ska åka, tror inte riktigt att jag fattar vad som händer förrän jag står där på flygplatsen i maj och ska säga hejdå till min familj.

I lördagskväll fick jag frågan från familj nr #7, några timmar efter att vi pratat över skype.
Jag tackade genast ja, för hela magen har bara sagt att det varit rätt från början.
Jag ville bara få allt bekräftat innan jag skrev ut det här, samt berätta för mina närmaste så att de inte läser det på bloggen.. Det känns ju inte så schysst. haha

Så den 18:de maj sätter jag mig på planet mot New York för 4 dagars orientering innan jag den 21:a maj reser vidare till Denver för att bosätta mig hos familjen. Jag är så exhalterad och det känns verkligen som att jag har valt rätt!

Just nu väntar jag på ett paket från Londonkontoret med all info jag behöver ha för att kunna boka tid på Amerikanska ambassaden i Stockholm så att jag kan få mitt visum :)

Så nu lämnar jag matchningsprocessen och går vidare mot förberedelserna!
Har ni några frågor, så är det bara att fråga på så ska jag svara så gott jag kan :)

Jag pratade med familjen nu ikväll igen, vilket kändes minst lika bra som andra gången.
Den här gången fick jag även prata med barnen och de var hur söta som helst.
De skulle lämna besked nu i veckan om hur det blir, jag vill inte hoppas för mycket med det gör jag nog ändå innerst inne för jag gillar verkligen familjen. Nu ska jag dock springa in till familjen och kolla på Beck! Så detta fick bli en supersnabb uppdatering om hur samtalet gick. Uppdaterar mer imorgon eller så.

Måste bara fråga, är det obegränsat hur många "matcher" man kan få? Kan du få hur många som helst så att säga? Och när bestäms det om du kan packa väskan och åka iväg? Är det när det känns bra mellan dig och familjen eller? :)

Det här är en fråga som trillar in allt oftare, så jag tänkte att jag svarar på den i ett inlägg istället :)
Man kan få hur många matchningar som helst (förutsatt att det finns familjer som är intresserade av ens ansökan).
När man hittar en familj som det känns bra med och som man vill matcha med, så tackar man ja till varandra.

Sen bestämmer man ett datum som aupairen ska åka till familjen. Det finns vissa datum som flygen går, just nu är det två flyg per månad medans det under sommarmånaderna är runt fyra flyg per månad.

Innan man åker iväg är det en hel del som ska fixas, som till exempel visum och internationellt körkort, så att man får komma in i landet och får köra bil. Detta behöver man ungefär en månad på sig att fixa, innan man faktiskt kan packa väskan och åka iväg. Sen finns det vissa familjer som kanske letar efter en au pair som kan komma i juni månad, redan nu. Så det är väldigt olika när man åker iväg.

Så sammanfattningsvis:
- Du kan få hur många matchningar som helst.
- Du åker inte iväg förrän du har hittat "din" familj, som det ska kännas 120% bra med!
- Du behöver minst en månad på dig från det att du tackar ja till en familj till det att du stiger ombord på planet.

Jag hoppas att detta var ett bra svar och att du förstod på ett ungefär hur det fungerar :)

Familjen bor i Denver, Colorado & består av mamma, pappa & 3 barn, (2 pojkar på 11 & 8 samt 1 flicka på 3 år). Familjen har även en hund. Pappan jobbar som advokat och mamman jobbar som psykolog i fängelset.

Jag har faktiskt pratat med familjen idag på Skype och de var faktiskt riktigt trevliga.
Det sista pappan sa innan vi la på var att jag skulle söka på Denver och läsa mera om staden, så att jag visste mer om staden. Men han verkade positiv så jag hoppas på det bästa :)

Vi har precis skickat ett mejl med lite följdfrågor, där jag frågade vad de tyckte om piercingar & tatueringar, så att det inte händer samma sak som med familj #4. Så jag får helt enkelt vänta och se vad de säger.

Match #4: Mamman ville se bild på mina tatueringar, så jag skickade bilder. Senare fick jag ett svar där hon skrev att jag hade fina tatueringar, men att jag inte var rätt au pair för dem. Allvarligt talat, om dem nu är så ytliga så känner jag bara nejnejnej. Bara för att någon har tatueringar, så gör inte det personen mindre ansvarstagande. Det är jag som person som ska ta hand om barnen, inte mina tatueringar. Sen tyckte jag även att familjen hade så många konstiga regler, och många regler. Jag kände inte att jag klickade bra med mamman heller, så på något sätt kändes det ändå bra att hon sa att vi inte borde matcha, så att jag slapp det.

Match #5: Jag hade ett skype-möte med dem igårkväll. Det kändes ganska stelt i början, vilket dock släppte efter ett tag. Kan också berott på att vi hade skypesamtalet vid halv nio på kvällen, & att jag nästintill precis kommit hem från gymmet och inte mådde så bra. Så jag var väldigt trött. Vilket jag hoppas inte märktes.. De skulle höra av sig, så det hoppas jag att dem gör.

Match #6: Vi hade bokat in en tid igårkväll också, men de avbokade den på morgonen då de hade matchat med någon annan.

Imorse (precis lagom tills att jag behövde gå upp) fick jag min sjätte matchning!
Familjen bor i Oakland, utanför San Francisco, Kalifornien & består utav mamma, pappa & två döttrar, (9 månader & 2,5 år). De har även en hund, Sula.

Mamman är från Lettland, så hon pratar mycket lettiska (?) med barnen, medan pappan pratar engelska med dem. När jag läste brevet så stod det att de bara pratade lettiska hemma med barnen, och då tänkte jag först: Men hur ska jag kunna prata med barnen då? Men sen fick jag förklarat för mig att det inte riktigt bara var lettiska hemma. Pappan är även Jude och mamman är Lutheran.

Vi har bokat in en intervju till på söndag, runt 18.
Jag fick även mejlen till deras nuvarande aupair, så jag tänkte att jag skulle slänga iväg ett mejl (på svenska faktiskt) till henne för att ställa lite frågor. Det gäller att passa på med andra ord.

---

Jag fick ju ett mejl från match #5 igår, som jag svarade på på kvällen.
Jag har dock fortfarande inte fått svar, men jag hoppas dock på svar snart för det var något med den familjen som gör att jag gärna vill prata mer med dem.

Nu börjar det äntligen hända lite grejer! Igår efter träningspasset trillade min femte matchning in. :)
Familjen bor i Newton, ca 10 miles (1 svenska mil?) utanför Boston, Massachusetts (som jag inte ens kan uttala, tränade hela dagen igår.. haha) och består av mamma, pappa & två pojkar (snart 1 år & 4 år). Familjen har även två hundar och en kissemiss.

En väldigt aktiv familj som uppskattar familjetiden. De gillar att resa, åka skridskor/skidor och besöka andra städer.
Mamman jobbar deltid, så hon kommer att vara hemma vissa dagar i veckan. Vilket också betyder att jag måste klicka bra med mamman, för annars funkar det inte.

De skickade ett mejl och undrade om jag ville prata på skype.
Jag svarade att jag gärna pratade med dem på skype, så vi får se när vi har våran intervju :)

Jag jobbar 8 - ca 16:30, så har tidsställt några aupairinlägg åt er då det hänt lite på den fronten :)

Igår hade jag iallafall ett skypesamtal med värdfamilj nr 4.
Jag fick säga hej till två av tre barn, söta var dem iallafall :)
Fast det är ju inte det jag ska prata om nu. haha (:

Jag ställde en hel drös med frågor, just för att jag var så himla osäker på familjen. Främst med tanke på att mamman är hemma såpass mycket. Hon undrade om jag kunde ta ut min näsring under jobbtid, och det har jag inga problem med. Men när jag skjutsade hem min moster igår började jag fundera lite över hur mamman skulle se på mina tatueringar.. Så jag slängde iväg ett mejl när jag kom hem och undrade lite hur dem såg på tatueringar och om det är så att de vill att jag ska dölja dem under arbetstid med.. Men där känner jag liksom att nej. Jag tänker inte dölja något som är en del av mig, piercingar kan man ändå ta ut. Men tänk själva.. Gå i långärmat och långbyxor mitt i sommaren. Kan inte familjen acceptera detta, så är nog inte detta min familj.

Annars var hon väldigt trevlig, rak på sak och berättade precis hur saker och ting fungerar i deras familj.
Hon tyckte även att jag skulle prata med deras nuvarande aupair, så när jag fått svar på mitt mejl från mamman ang. det med tatueringarna så får jag se om jag skickar iväg ett mejl till deras aupair och frågar lite hur hon tycker att familjen är och så. Så det återstår att se, med andra ord.

1 sak du önskar dig just nu: Matcha med en värdfamilj.



2 saker du är rädd för: Spindlar och mörker.
3 favoriträtter: Tacos, köttfärssås med spaghetti och Karins Lasange (Från Familjen Dafgård)



4 saker du ser fram emot: Hitta min "familj", matcha med den rätta familjen, åka iväg till USA & lära mig min nya kamera.
5 saker du gjorde i helgen: Kollade på serier, åt mat, sov, gosade med kissen & mejlade snabbt med match #3.



6 sätt att vinna ditt hjärta på: Jag vet faktiskt inte, så tråkig är jag. haha
7 saker du vill göra innan du dör: Åka till USA och jobba ett år, vandra i Nya Zeeland, åka & jobba i Australien, kanske åka som Au Pair till England ett halvår eller så, resa runt och upptäcka nya platser, komma på vad jag vill jobba med exakt & lära mig att dyka.

Igårkväll fick jag min fjärde matchning!
Familjen bor i Briarcliff Manor, 45 minuter utanför New York & består av mamma, pappa & tre flickor (4, 2 & 6 månader). Pappan kommer från Sverige och har bott i USA sen -96. Mamman är en "hemma-mamma" och jobbar mellan 5-10 timmar i veckan. De två stora tjejerna går på förskolan större delen av dagen om jag fattat det rätt, så under dagen är det den minsta tjejen jag ska hand om mest.

Mamman skickade ett mejl med lite frågor som jag svarat på. Så får vi se hur det utvecklar sig :)

Jag kunde verkligen inte somna igårkväll.. Så när klockan var runt halv tre så gick jag upp och åt en banan.
Jag somnade förhoppningsvis runt tre, så ja.. 3 timmars sömn känns ju lite sådär.. Vaknade upp med huvudvärk, vilket jag fortfarande har. Så jag ska försöka vila en stund till.. Men först!



Nu har vi haft vårt första samtal. Samtalet flöt på bra, de ställde en hel del frågor som jag hoppas att jag gav bra svar på. Jag ställde nog bara två, men jag tänkte att jag skulle skicka iväg ett mejl senare idag med några fler frågor.

Mamman sa iallafall att de skulle prata med några andra au pairer innan de bestämde sig.
Men hon gillade iallafall min personlighet, så hon tyckte att vi kunde prata lite mer.
Men innan jag bestämmer mig för någonting, så tänkte jag kolla med dem om jag kunde få prata med deras tidigare au pair. Om det är något som inte stämmer med familjen, så brukar det komma fram där.

Mer än så har jag faktiskt inte att uppdatera er om.
Nu ska jag krypa till sängs igen, så hoppas jag att huvudvärken är borta när jag vaknar igen.

Vad ska ni göra idag?

Igår kväll fick jag min tredje matchning!
Familjen bor i West Hills, utanför LA i Kalifornien och består utav mamma, pappa och en dotter, som precis fyllt 1 år.
De har också två katter. Det stod inte jättemycket om familjen i brevet, men det gör ju att man kan ställa mer frågor :) Familjen tyckte iallafall om spendera tid med familjen, laga mat, shopping och musik.
Något som jag också tycker om, så där har vi iallafall några gemensamma intressen.

Jag har iallafall skickat iväg ett mejl, så vi får hoppas att jag får svar :)

Jag tycker att det är så svårt att börja skriva ett bra mejl, men nu kände jag mig ändå nöjd.
Jag har mejlkontakt med tjejen som intervjuade mig, innan jag blev godkänd, så hon gav mig några användbara tips! Det är ju trots allt ett jobb man söker, vilket är något som man kanske lätt glömmer.

---

Ang. Match #1..
Vi pratade snabbt innan jul, där mamman pratade om att jag skulle få prata med farmorn.
Jag svarade att jag gärna pratade med henne, så att jag åtminstone kunde få en uppfattning om hur hon var eftersom jag ändå skulle tillbringa mycket tid med dem. Detta mejl har jag fortfarande inte fått svar på. Men jag känner att familjen ändå inte var något för mig, då det känns väldigt jobbigt att aldrig vara själv plus att ena dottern var mycket arbete med.

Ang. Match #2..
Jag fick aldrig något svar på mejlet, och efter bara några dagar försvann de ifrån min sida så de har med stor sannolikhet matchat med någon annan.

Familjen bor strax utanför Georgetown, nordväst om Washington DC & består utav mamma, pappa, snart två döttrar (en på 16 månader och en liten tjej som ska komma nu i slutet på december, alltså inte född ännu). Då pappan reser mycket i jobbet, behöver mamman lite extra hjälp. Till en början så ska jag mest ha hand om den stora tjejen, men mamman har planer på att börja jobba deltid längre fram, så då är det båda tjejerna som jag ska ta hand om.

Jag har skickat iväg ett mejl till familjen, så får vi se om dem svarar :)

Om ungefär 40 minuter ska jag prata med familjen. Jag är inte så nervös än, men det kommer väl när klockan börjar närma sig 15:30. Jag har börjat förbereda mig med frågor och sånt, men jag tycker att det är så svårt.
Jag vet inte riktigt vad för frågor som man ska ställa och sånt, men vi får väl hoppas att samtalet flyter på bra.

Så jag uppdaterar igen när jag pratat med familjen om hur det gått och så :)


UPDATE: Nu har jag pratat med familjen och det gick faktiskt över förväntan. Jag blev aldrig riktigt nervös, men jag tappade liksom ord och sånt. Men jag hoppas att det inte märks, det är dock ett tecken på att jag är nervös.. haha, så jag var nog undermedvetet nervös.

Men iallafall, vi lärde känna varandra lite bättre och ställde lite frågor. Dock hann jag inte ställa alla frågor så jag ska skicka iväg ett mejl med frågor till mamman, men det tänkte jag göra imorgon för annars känns det som att man är alldeles för på. Vi kom iallafall fram till att vi skulle prata lite mer över mejl och sen fick vi se vad som hände. Hon skulle prata med personen som har hand om aupairer, så det låter ju bra iallafall?

Min ansökan blev godkänd den 28 november och jag har väntat på ett bra tillfälle att berätta detta, men det har inte kommit något bra tillfälle. Därför berättar jag detta nu! Jag avslutar nu min ansökningsprocess och går istället in i matchningsprocessen!  och med detta sagt, har jag också fått min första matchning!





Familjen bor i Pelham, New York och består av mamma, pappa och två tjejer på 0 och 5 år.
Det finns några bilder på familjen men ingen mer info. Fick ett mejl om att dom precis gått in i matchningsprocessen och ännu inte fått färdigt allt men att de sett min profil och blivit intresserade.
De ville prata mer, så jag svarade på mejlet och frågade om de inte kunde berätta lite mer om sig själva.
Men jag pratar gärna med familjen, så att man kan få en egen uppfattning om familjen. :)